Anders reflektioner

[Anders Schwan]

jo jag tänkte väl att jag skulle få en åthutning av maja för att ha gått ifrån ämnet. Vet inte riktigt vad han menar med att i så fall dela ämnet.

Mitt inlägg hade väl ändå lite med skydd av IF-båtens skrov att göra. Jag tror att IF:en är överstarkt byggd, i jämförelse med senare båttyper, när det gäller tjockleken på skrovet, och att denna egenskap hos våra båtar kom att bestå under hela produktionsepoken, därför att strikta entypsregler infördes tidigt, så att IF:en inte fick moderniseras i det avseendet.

Vill gärna föreställa mig att arbetarna vid Marirholms bruk kunde sitt jobb. I så fall kanske den tjockskroviga IF-båten klarar sig utan hjälp av epoxibeläggning?

Men visst hade jag spårat ur litet. Som gammal jolleseglare har jag alltid tyckt att en kölbåt skall ha hög kölprocent. Tåla våldsam grundstötning, och kunna ge skydd och vila för besättningen under lång tid. Det gör inget om jag då får offra lite av farten.

Särskilt uppskattar jag IF-båtens förmåga att ligga bi. När jag kom med full fart på halvind c:a 7 knop, en gång, sa navigatören: Det går alldeles för fort, jag är helt vill, och det skall finnas massor av grund!

Rör inget sa jag och slog till kontrakurs, släppte rodret, och där låg båten fint bi. Tänk att det går att få stopp på en båt också! Utbrast hon.

Orsaken till att konstruktören försett IF-båten med två segel, i stället för att lägga hela ytan i ett enda, torde vara traditionen från segelskeppens tid. De använde seglen för att styra med. Deras lilla roder dög nog bara för smärre kurskorrigeringar.

Annars är det effektivast att lägga en given segelyta i ett enda segel, kappseglingsmässigt sett, enligt C.A. Marchaj.

På senaste SM seglingarna i Arkösund kunde jag se åtskilliga båtar ligga bi mellan seglingarna, även de största stjärnorna. Förr var det vanligt att köra med full fart fram och tillbaka längs startlinjen de sista fem minutrarna före start. Det innebär ju stor risk för kollision, när det rör sig om startfält på 30-50 båtar!

Sådana kollisioner leder ofta till rigghaveri, och då kan man ju inte vara med alls. Det borde vara taktiskt att ligga bi mycket för att inte riskera krock.

Jag antar att det inte går att ligga bi lika enkelt, med självslående fock, den stannar ju inte kvar i lovar när man slår.

För de som har svårt att hinna skota focken vid kryss i smala sund p.g.a.hundar och ungar, finns ju möjligheten att ta ned focken.

Då mister man möjligheten att ligga bi, ett slag av båthandhavande som är bra om man vill plocka upp något som gått överbord.

Jag läste här på common, ett inlägg av en engelsman, som seglade ensam i engelska kanalen. Han ville inte ha rullfock av säkerhetsskäl. I stället hade han fäst en tunn lina i fockens förlik, genom varannan litshake. Med den kunde han dra ned focken utan att gå på fördäck.

Tänkte att då kan han ju också hissa focken igen om han behöver ligga bi.

Kom ihåg att när du tar ned focken på kryss står storen skotad mitt i båten. Den måste släppas ned på vagnen så bomnocken kommer något utanför sibrunnsargen. Kolla att windexen visar likadant som med focken satt, annars står du still.

IF-båten kryssar utmärkt med bara stor på detta sätt. Självskotande fock ger nog bara marginell fartökning samt skymmer sikten.

Hälsningar Anders

[IF_admin]

jo jag tänkte väl att jag skulle få en åthutning av maja för att ha gått ifrån ämnet. Vet inte riktigt vad han menar med att i så fall dela ämnet.

De senaste inläggen som inte har med epoxilaminering att göra finner du under en ny rubrik.

Men du har fortsatt och skriva ett inlägg i tråden om annat som inte rör rubriken särskilt mycket. Så det finns numera här ovan.

[Anders Schwan]

Tack för det, det var bra!

Hade bara lite för bråttom och såg inte att ämnet hade delats.

Anders