maja skrev:Om lävanten slackar får man faktiskt dubbelt så stor belastning på lovartsvantet. Men det är litet svårt att förklara för alla som inte har relativt goda kunskaper i mekanik och hållfasthetslära. Jag rekommenderar att du läser kapitel 10. Rig Construction i Principles of Yacht desig av Lars Larsson, Rolf Eliasson m.fl. Jag tror att boken går att låna på Chalmers Bilbilotek.
Det blev litet fel här..
Det är inte belastningen utan förskjutningen till lä som börjar öka dubbelt så mycket när lävantet blir slackt. Dessutom finns detta inte beskrivet i den refererade skriften utan i dess föregångare, kompendiet "Segelbåtskonstruktion" av samma författare, utgivet av Tekniska Samfundet, SSPA och Chalmers. Man kan läsa Föreläsning 7: Riggar av Anders Heuman, speciellt de 2 sista sidorna 321-22, "Grundläggande teori om förspänning"
Marek, IF-båt SWE-829 "Ingela" från Lagunen i Malmö
Medlem i IF-båtförbundet sedan 1985
IF-båtägare sedan 1983
Jag har lärt mig en gång att lävanten inte ska "hänga lösa". Efter den här tråden med goda råd tror jag att jag ska ompröva det. Det är i varje fall ingen risk för masten och båten, tvärtom verkar det som på flera skribenter.
Det där med slack i lävantet i frisk vind gäller nog bara toppvantet. Undervanten bör nog förbli spända. I frisk vind drar man rejält i häckstaget, och då spänns undervanten upp rejält när de håller krummet tillbaka.
Marek, IF-båt SWE-829 "Ingela" från Lagunen i Malmö
Medlem i IF-båtförbundet sedan 1985
IF-båtägare sedan 1983
Jag har lärt mig en gång att lävanten inte ska "hänga lösa".
Har du hört det om just IF?
Jag kan tänka mig att man kan få de ganska rejält spända på båtar som har masten stående på kölen och då kanske man vill det, så du kanske hört det från någon med en sådan båt?
[quote="Josef"][quote]Jag har lärt mig en gång att lävanten inte ska "hänga lösa". [/quote]
Har du hört det om just IF?
Jag kan tänka mig att man kan få de ganska rejält spända på båtar som har masten stående på kölen och då kanske man vill det, så du kanske hört det från någon med en sådan båt?[/quote]
Jag kan bara tala av egen erfarenhet. När vi seglade Tjörn Runt för tre år sedan, hade jag sträckt upp riggen stenhårt. Jag hade en kompis som skruvade, han vågade lite mer... Det blåste ca 15 m/s, och vi seglade väldigt fort på kryssen. Efter en dålig start gick vi både fort och högt och tog hem IF-klassen utan slackande toppvant annat än vid några vindbyar då jag fick sträcka akterstaget extremt hårt.
Självklart är det inte bra för mastbalken eller skrovet att spänna riggen så hårt, men under en så tuff segling är alternativet att börja reva segel och segla mesigt. Efter en sådan hårdvindssegling släpper jag ju på skruvarna så att inte båten behöver vara utsatt för den här belastningen statiskt under en lång tid.
I lätt vind och lite vågor däremot, släpper jag gärna på riggspänningen, då vill jag eftersträva ett mjukt förstag. Om det orsakar ett eventuellt slack i yttervanten spelar det ingen roll i lätt vind.
Slutsats: I vissa situationer är det bra att ha hårda vant, i andra förhållanden skall de vara lösa. Likaväl som man trimmar sina segel olika i olika vindar, kan man trimma om sin rigg. Det verkar inte finnas någon som vet exakt hur det skall vara, det är det som gör det hela så intressant.
Fanta SWE2634 skrev:Jag håller inte med maja. Toppvanten skall aldrig behöva slacka i lä när man seglar. På min båt kan jag segla upp till ca 15m/s utan att det saggar i lä.
Oaktat vad Fanta skriver rekommenderas det inte att spänna riggen mycket över det som anges i North Sails trimguide. Då börjar man nog spela roulette med mastbalken.
Dessutom rekommenderar alla riggtillverkare att man inte ska överstiga 20 % av brottlasten för vilospänning på ett vant. För ett 6 mm vant blir detta 550 kp, motsvarande värdet 36 för en Loos B och 8.5 för en Vajert.
För övrigt brukar jag själv alltid dra rejält i akterstaget när jag seglar dikt bidenvind i 15 m/s. Då blir lä toppvant alltid något löst.
Jag kör själv med mellan 350 och 400 vilospänning på mina 6 mm toppvant. Båten är 36 år och har fortvarande originalriggen kvar.
Seldén mast menar i sina publikationer att brottlasten för ett 6 mm vant (19-trådig wire) är 31 Kn dvs 3161 Kp. Hamnar vi inte på 632 Kp då? Eller missar jag nåt?
Det finns olika tillverkaruppgifter på brottlasten för 19-trådig vajer. Jag själv brukar vara litet konservativ och gå på cirka 1200 för 4 mm diameter, cirka 1900 för 5 mm diameter och cirka 2800 för 6 mm diameter.
Men det är egentligen inte så noga, för detta är ingen exakt vetenskap. 550 kp och 630 kp ligger ju i samma "härad".
Marek, IF-båt SWE-829 "Ingela" från Lagunen i Malmö
Medlem i IF-båtförbundet sedan 1985
IF-båtägare sedan 1983
Man kan läsa Föreläsning 7: Riggar av Anders Heuman, speciellt de 2 sista sidorna 321-22, "Grundläggande teori om förspänning"