Svenska IF-båtförbundets forum • Segling i hård vind
Sida 1 av 1

Segling i hård vind

Postat: 02 okt 2017 21:59
av PeteIBöljan
Inte om kappsegling men väl fart.

Jag tycker att jag inte får fart på båten i kryss i hård vind. Särskilt när det blir sjögång. Jag har nu kryssat i hård vind två gånger och är inte nöjd.

Första gången valde jag att segla med fock och rev i storen. Lite underriggad till en början men ville testa och jag har svårt att ta in ett rev själv på ett smidigt sätt. Det gick bra hur båten förhöll sig i lutning upp till 15 m/s men väl där tyckte jag att det lutade lite väl mycket. Svårt att får fart samt att revet inte skapar en bra buk så svårt att få fart och hålla höjd. Var dock ganska skyddad så vågor upp max 1-1,5 m. Men jag tyckte att så fort de blev över en meter så går det segt att bibehålla fart på kryss. Stannat ofta till och dippade ned till 2-3 knop.

Sen testade jag i lördags igen i hård vind. Hade inget rev islaget utan twistade seglet som tusan med akterstaget. Gick bra i halvvind. Fick bra fart och höll lutningen nere. Sen skulle jag testa att kryssa och samtidgt ökade vinden något. Hanö rapporterade medelvind 12 och 17 i byarna. Och nu gick det ganska segt tycker jag. Storen fick ingen bra form och därmed tappade jag höjd. Samtidigt när vågorna riktigt växte på sig och blev stora så minskade farten mer. På slutet var vågorna uppemot 2 m och då var det svårt att hålla fart. Utan jag hamnade ofta nere i 2-3 knops fart. Vilket känns fånigt i den fina vinden.

Så nu undrar jag. Hur hanterar ni kryss i hård vind?
När förlorar en IF fart av lutning? Dvs när revar ni? Eller revar ni aldrig?
Hur hanterar man bäst bidevind i hög sjö? Jag är ju helt oskyddad på hanöbukten - det växer ju på i vissa lägen.

Jag misstänker att jag är lite för naiv och försöker hålla samma aggresiva vinkel som man kan innan det blir mer än 1m vågor.

Men jisses vad bra det gick att länsa hem sen. Men svettigt att undvika gipp i vågorna.

Re: Segling i hård vind

Postat: 03 okt 2017 11:14
av maja
Senast jag revade var 1995 på väg hem från Stenungsund tillsammans med mina två då två tonårssöner. Dagen innan hade vi seglat i ett riktigt hårt väder utan rev, som sannolikt hade varit bekvämare att bemästra med ett rev intaget. Dagen efter hade vinden mojnat, så trots att det fortvarande blåste över 10 kändes revet ganska onödigt. Sedan dess hade det nog funnits tillfällen där ett rev hade varit på sin plats, men genom att detta blivit oprövat, kan man inte med säkerhet yttra sig i den saken.

Segling på kryss i hårdvind kräver nog i första hand att man har balans i båten och att den går att manövrera hyfsat lätt med den besättning man har ombord. Så under kappsegling med 3 starka män ombord behåller man nog t.o.m. genuan och funderar nog över huvud taget inte på att reva. Däremot på tursegling väljer man nog att växla ner till fock om vinden börjar blåsa. Med en fock blir nog även båten lättare att manövrera, eftersom överlappet och därmed backvinden över storseglet minskar och möjliggör att storseglet kan trimmas med en mindre anfallsvinkel mot vinden.

På kryss i hårdvind och vågor är det viktigt att kunna falla utan att båten kränger för mycket och lova utan att den tappar fart. Det kan man uppnå om storen inte skotas för hårt och är rejält nervagnad. Man kan segla med ett rejält inslag i storen och bara balansera med lattraden. Tellisarna på fockens lovartssida kan med fördel peka rakt upp. Och om man revar storseglet, får man nog leva med att t.ex. möjligheterna för trimning minskar och att seglet därmed blir mindre effektivt. T.ex. fungerar nog inte twistningen lika bra och buken kommer nog på fel ställe.

De vanligaste felen man gör är trimma båten för lovgirig, att segla för högt så att man inte hinner att falla bort från stoppvågor och brytande sjö eller att man seglar för lågt och för fullt i seglen med alltför stor krängning som följd.

Själv har jag 2 fockar. Den ena är sydd som en H-båtsfock och fungerar som hårdvinds- och reservförsegel. Den andra är sydd på maxmåtten med en rejäl akterrunda. Den senare drar fint redan vid 5-6 m/s och kan användas i uppåt kuling eller mer. När jag seglar på längre turer har jag bara med mig dessa två försegel. Om prognosen är över 12 m/s i nosen och seglatsen är lång, väljer jag den mindre focken. Och jag har ett rejält rev insytt i "turstoren", men det är aldrig använt...

Segling i hård vind kräver nog ett helt "miniseminarium" för att penetreras. Det handlar om mycket mera än bara trim. Något kanske som vi skulle kunna syssla med en lördag efter sportlovet....

Re: Segling i hård vind

Postat: 03 okt 2017 19:33
av johan swe-1870
Jag tror det finns lite olika metoder att hantera båten i hårdvind. Precis som ni är inne på beror det på vad för besättning man är vid tillfället och vad för slags segling man håller på med. Till det vill jag lägga hur lång tid man har tänkt hålla på. Ska jag tursegla hela dagen i hård vind eller ha vinden för om tvärs vill jag ha mindre segel. Jag orkar längre om båten går lite lugnare.

Jag tycker mig märka att då båten lutar riktigt mycket försvinner lovgirigheten. När det inträffar har du för mycket segel. Båten blir svår att styra när den omväxlande vill lova och falla.

Vid långa etapper under tursegling brukar jag segla med fock (den lilla) om det är över 7-8 m/s, ibland även vid ännu mindre vind. Genua använder jag bara vid lättvind. Det handlar här om att orka segla hela dagen.

Lovas >11 m/s minskar jag ytterligare genom att reva storen. Jag revar en rejäl bit, då jag har satt revet ovanför nedersta lattan. Jag tycker att mitt storsegel blir ordentligt platt i revat skick. Så det där med att buken skulle vara fel kan jag inte säga; jag har snarast ingen buk att tala om.

Om det blåser så att endast ett segel ska vara uppe brukar jag välja bara storsegel. Jag tycker det är det lättaste att hantera. Att bara segla med försegel gillar jag inte.

Om det bygger upp höga vågor kan du inte gå lika högt. Du måste välja att segla lite lägre för att behålla farten. Då är det bra med lite mindre segelyta och att seglen är inställda så att det går att falla, speciellt innan de värsta vågorna träffas. Ofta kan du samla på dig bra fart och använda den till att gå högre när vågorna behagar vara snälla och sedan falla av inför de riktigt branta.

Vid bankappsegling är det knappast aktuellt att segla på det sättet eller med sådan segelsättning, men då har du ju full besättning och kryssar endast under begränsad tid.

Och det är helt rätt att läns i hårdvind kräver koncentration och styrka hos rorsman. Efter några timmar är man ganska sliten av sådan styrning.

Re: Segling i hård vind

Postat: 04 okt 2017 23:06
av PeteIBöljan
Tack för utförliga svar.

Jag seglar alltid själv eller med barnen så genuan stoppar jag undan ungefär lika tidigt som Johan och ersätter med focken. Det svåra för mig sen är att när det börjar blåsa så håller inte den "stropp" jag fäster rodret med så bra och att i hög sjö låta båten styra sig själv funkar inte så länge. Så jag håller mig alltid på säkra sidan.

Men jag tror nog efter att ha läst era kommentarer att jag ligger lite för hårt på vinden och motorbåtskör lite, dvs viker upp för mycket mot större vågor. Får öva mer i vår på styr-tekniken.

Men ni kappseglare - går båten lika fort med genua i 12m/s trots 25-30graders lutning? Går det bara att "kötta" på?

Re: Segling i hård vind

Postat: 05 okt 2017 15:01
av maja
PeteIBöljan skrev: 04 okt 2017 23:06 Men ni kappseglare - går båten lika fort med genua i 12m/s trots 25-30graders lutning? Går det bara att "kötta" på?
Generellt gäller att man ska segla med den maximala segelyta som besättningen klarar av att hantera. Med "rätt" besättning brukar det inte vara något större problem att segla med genua och spinnaker i 12 m/s. På dikt bidevind får man se till att segla så att krängningen blir måttlig, dvs. så att båten behåller en liten lovgirighet. Man måste tolerera ett inslag i genuan (lovartstellisen ska peka rakt upp), annars blir krängningen alldeles för stor.

På länsen ska man segla så lågt man vågar för att inte det ska pendla för mycket. Lägajen ska vara suggad, annars kommer båten att pendla. Om man länsar med skärning finns alltid en risk att båten broachar. Med spinnakern uppe går det lättare att gippa än utan, eftersom trycket i storseglet minskar betydligt när den stora spinnakern drar.

Re: Segling i hård vind

Postat: 05 okt 2017 16:06
av maja
PeteIBöljan skrev: 04 okt 2017 23:06 Men jag tror nog efter att ha läst era kommentarer att jag ligger lite för hårt på vinden och motorbåtskör lite, dvs viker upp för mycket mot större vågor. Får öva mer i vår på styr-tekniken.
Vindens friktion mot vattenytan förorsakar en ytström. Man kan visa att strömmens riktning är 45 grader från vinden. Man kan räkna med att storleksordningen på denna ström är cirka 0.5 knop Om jag har tänkt rätt får du på styrbords halsar strömmen mot styrbordssidan medan på babords halsar kommer den rakt i nosen. Effekten blir att du över grund får några graders lägre kurs och en liten aning högre fart på styrbords halsar medan du på babords halsar behåller kursen över grund men farten över grund minskar med samma storleksordning som strömmen är stark.

Vinden skapar även vågor. Men dessa förorsakar ingen masstransport som många tror. Vågorna för bara vattnet fram och tillbaka eller, om det är tillräckligt djupt, i vertikala cirklar. Detta går att utnyttja om man är skicklig seglare. Om man seglar i vågens utbredningsriktning får man medström på toppen av vågen medan det blir tvärtom i vågdalen. Om vågen inte har någon utbredningsriktning (stående våg, vanligt vid kuster och trånga vatten) rinner vattnet i riktning bort från vågtoppen och ner i vågdalen.

Re: Segling i hård vind

Postat: 06 okt 2017 09:37
av Nils D
PeteIBöljan skrev: 04 okt 2017 23:06 Men jag tror nog efter att ha läst era kommentarer att jag ligger lite för hårt på vinden och motorbåtskör lite, dvs viker upp för mycket mot större vågor. Får öva mer i vår på styr-tekniken.
Håller med om att styrningen är mycket viktig, och kanske framförallt för oss turseglare som inte i första hand är ute efter att segla maximalt snabbt också i lite kraftigare vind, utan snarare prioriterar uthålligheten och bekvämligheten. Vi kommer fram snabbt nog ändå i dessa förhållanden, och den lilla extra hela eller halva knopen gör i alla fall för mig varken till eller från. Så när det gäller segeltrim i dessa förhållanden prioriterar jag balans med lagom lovgirighet framför maximal fart.

Min mer begränsade men ändå inte helt obefintliga erfarenhet av segling i lite hårdare vind säger mig att när man seglar så små båtar som en IF och vågorna börjar byggas upp så är det mycket viktigt att styra så att man inte stannar upp, utan hela tiden håller farten uppe. (Det gäller nog i och för sig oavsett båtstorlek, vilket väl var en av slutsatserna från Fastnetstormen för många år sedan, men det märks snabbare i en mindre båt.)

Att köra in i vågor, eller ut från vågor, så att fören smäller in i vattnet är inte bara obekvämt utan drar också ner både fart och faktiskt höjd (eftersom båten stannar upp förlorar man fart och därmed höjd). Jag tror inte det är någon slump att många duktiga seglare också är entusiastiska utförsåkare på skidor. Det finns likheter mellan att segla i stora vågor och åka skidor nerför en gropig pist. Mjukt och smidigt är snabbt, medan pang på så det smäller är obekvämt och långsamt. Och det är i mina ögon förvånade många seglare som inte förstått det. Jag skakar ofta på huvudet när jag ser hur man styr rakt in i stora svallvågor som om det gällde att hoppa så långt som möjligt när man går över krönet, så när de landar med en duns så glider jag istället mjukt över vågen ... och tar inte sällan in på dem i samma veva.

Re: Segling i hård vind

Postat: 06 okt 2017 11:25
av maja
Nils D skrev: 06 okt 2017 09:37 ....Så när det gäller segeltrim i dessa förhållanden prioriterar jag balans med lagom lovgirighet framför maximal fart...
Den strategin ger enligt min erfarenhet alltid den bästa farten mot målet... 8) ..
Nils D skrev: 06 okt 2017 09:37 Att köra in i vågor, eller ut från vågor, så att fören smäller in i vattnet är inte bara obekvämt utan drar också ner både fart och faktiskt höjd (eftersom båten stannar upp förlorar man fart och därmed höjd). Mjukt och smidigt är snabbt, medan pang på så det smäller är obekvämt och långsamt. Och det är i mina ögon förvånade många seglare som inte förstått det.
I stora vågor är det viktigt att kunna styra båten utan problem för att undvika brottsjöar och stoppsjöar och för att kunna styra ner på baksidan av en stor våg i stället för att fortsätta ut i luften. Det når man med att välja ett försegel med mindre överlapp och genom att skota lagom hårt och balansera till lagom rodertryck med ledvagnen. Rorsmannen ska inte ha blicken riktad så mycket på tellisarna. Vinken mot vinden bestäms av krängningen, vilket han känner ändå om han sitter i lovart på sidodäck. Han ska speja framåt flera båtlängder för att kunna planera ett snabbt och bra spår.